Vietnam: Hanoi

Vi landade i Hanoi och tog en så kallad flygbuss in till Gamla stan. Det visade sig dock att busschauffören ljög, han lurade de flesta turister på olika sätt. Vissa fick betala mer, andra fick sitta på pallar på golvet för normalpris. Det blev ganska mycket tjafs när han ville att vi turister skulle gå av trots att GPS:en på vår telefon visade att det var ca 2,5 kilometer kvar. Karma infann sig dock då en ung kille kräkte ner den främre delen av bussen på grund av chaufförens ryckiga körning. Vi promenerade därifrån efter att ha gett stackaren en näsduk. En sak om Hanoi: det är kallt! Det ligger bra mycket norröver än Hoi An och det märks!

Äntligen framme vid hotellet.
Jag är inringad så att jag inte försvinner.

Sängen var minst sagt rymlig.

Vi mötte upp ett par av de andra turisterna som vi träffade på bussen.
Här testar vi en raritet: ägg-kaffe och ägg-choklad! 

Vi tog en promenad till sjön Hoan Kiem.

Och hamnade på en takterrass. Ser ni hur jäkla kallt det är?
 Jag beställde en varm choklad men fick en chockladfrappé. 

Vi lade märke till att ingen åker runt i rondellen, de använder den mer som en korsning, eller inte en korsning heller. De kör som de vill.

Nästa morgon var vi redo att möta Ho Chi Minh som ligger balsamerad i "sitt" mausoleum. Egentligen ville han bli kremerad men chi(!!) fick han då han istället blev konserverad.

Vår tur i Vietnam fortsätter. Ett tryckfel i informationen vi hittade gjorde att vi kom lagom tills de stängt mausoleet. Gaaaah! Kom igen!!!

Hannes ville gå till Temple of literature istället. Här ligger män som var doktorer begravda. Männen undervisade i templet. Hannes? Fokusera!

De här rishattarna används verkligen av alla vietnameser oavsett klass. Jättefina! Här användes de som dekoration.

Vi hamnade mitt i en fotografering utav en modedesigners kläder.

Så här såg gravstenarna ut, de vilade på varsin sköldpadda.

Så här blev man alltså begravd förr om man var doktor, ett eget tempe med tillhörande park.

Inuti templet var det färgstarkt och vackert.

Utanför fanns Bonsaiträd med figurer i. Scenerna berättade olika historier.

Hanoi by day.

Jag klädde mig i allt jag ägde och hade. Det var bara 12-15 grader.
Dagen innan hade jag skickat hem mina gympadojor med de skräddarsydda kläderna. 

Men så hittade vi det här!

Vietnamese Women's Museum.

Först töntade vi oss(okej JAG mig) lite.

Museet var bra. Det visade kvinnornas liv. Hur det går till när en kvinna gifts bort och hur livet sedan traditionellt utvecklade sig med barnafödande och arbete... ganska sorgligt. En stor del anhandlade kvinnornas insattser under krigen mot först Frankrike och sedan USA. Mycket intressant. 

Nästa dag gick vi till templet som ligger på Hoan Kiem-sjön.  Templet är tillägnat en general vid namn Tran Hung Dao. 

Mitt ute på en liten ö finns sköldpaddstornet. Enligt legenden gav en kejsare tillbaka ett svärd som gett honom stor framgång i kampen mot den kinesiska mingdynastin, till en gyllene sköldpadda som finns i sjön. Tydligen finns det en riktigt gammal sköldpadda som lever i sjön nu också, den ska vara över två hundra år gammal. Lite oklart om det ska föreställa samma individ som legenden eller inte. Den fick vård för inte så länge men ska nu vara okej. Vattnet såg dock inte ut som om någon skulle må bra av att bo där i. Hur som helst har djuret namngett sjön. Längs med parken såg vi flera äldre personer som utövade tai chi, samt professionella fotografer som tog familjefoton.

En bild tillägnad min bror Christian.
Benig pålle. Fick träsmak ganska fort.

På tvärsen satt en söt tempelkatt.
Vi letade efter sköldpaddan men hittade ingen.

Sist kvällen åt vi en hotpot till, den här var fantastiskt god! 

Spex på Hanois flygplats!

Vietnam: Hoi An

Vi åt frukost på flygplatsen och Malle köpte en macka med "salmon". Laxen visade sig vara inlagd sill. :-)
Vi flög från Phu Quoc tidigt på morgonen via Saigon (Ho Chi Minh City) till staden Da Nang. Vi landade i Da Nang på seneftermiddagen och tog därifrån en shuttle buss till Hoi An som ligger en timme söder om Da Nang. Det tog två timmar, vår chaufför körde bland annat över den fina drakbron, se nedan, två gånger. 

Drakbron i Da Nang, t o m finare än Ölandsbron.

Vi checkade in på Banana Garden Villa.

Vi lånade cyklar av hotellet och gav oss ut i mörkret. Hoi An är fantastiskt fint, gamla kolonialhus och mycket vatten och inga bilar i centrum. Dessutom är de särskilt förtjusta i färgglada lampor. Hela staden är full och det känns som du går på en gatan i en film där regissören försökt vara övertydlig med att nu är vi i Vietnam.

Hoi An by night. 

Och intressant mat. Det här är "open Wontons" med salsa. Gott! Den enda typiska Hoi An-rätten som inte innehöll kött.

Frukostförrätt på Banana Garden Villa. Bananen är förstås från trädgården. Efter frukten följde bananpankakor med hemmagjord passionsfruktssylt.  Vi gick helt bananas på passionsfrukten för att uttrycka oss milt. Vänligen läs vidare för  fruktansvärt förvånande fakta om frukten. 

 Vi googlade en hel del på vad en kan göra i Hoi An och ett återkommande tips var att sy upp kläder. Så vi läste ännu mer på nätet och bestämde oss för att besöka Bi Bi Silk. Butiken drivs av Bi Bi som är gift med en dansk. Till sin hjälp har hon tre tjejer till, och 20 sömmerskor. Bi Bi har prövat på att bo i Köpenhamn men danskarna var för konstiga och maten ingen vidare så hon flyttade tillbaka. Oklart om det var med eller utan sin man. De var fantastiskt omhändertagande, trevliga och noggranna.  

Mätning pågår.

Väldigt många olika mått, och de mätte flera gånger för att vara säkra på att det blev rätt. "Nu står du inte som du brukar. Stå som du brukar så vi kan mäta!" :-)

Det här ser konstigare ut än vad det var.

Alla måtten på min kostym.

 Efter första besöket hos skräddaren cyklade vi några varv i staden och tittade på sevärdheter. Bland annat någon typ av "assembly hall" från gamla tider, där fanns ett enormt sammanträdesbord i sten och en massa småtempel. Fint som tusan, se nedan.

Vansinnigt vacker trädgård.

I taket hängde gigantiska spiraler med rökelser.

Det doftade väldigt gott av all rökelser. 

Hoi An gör sig bäst på cykel.

En av huvudattraktionerna ska vara den här kinesiska bron. Den var fin.

Vackra floden med dess båtar.

Vi tog "eftermiddagsfika". En Hoi An:sk specialite: Bahn. 
Tofu samt mandelröra inbakat i något slajmigt och serverat i ett bananblad. Ölen var dock god.

Överallt vackra lampor som lyser upp mörkret.

Följande dag kollade vi in marknaden och åt lunch i ett av de många gatuköken. Chefskocken till vänster var barsk, noggrann och inte trevligare än vad som krävdes. Hon började sedermera bråka med grannköket så pass att vi trodde det skulle leda till handgemäng.

Innan bråket började hann Malle beställa och prova en ny fruktjuice. Sapodilla. Den smakade lite päron.

Sedan över bron för att se vad som fanns på andra sidan.

Tänka sig. Där fanns lampor!
 Jag och lampförsäljerskan diskuterar dollarkursen i allmänhet och lamppriser i synnerhet.

Det blev affär!

Håv modell större.

En brud som väntar på sin båt till bröllopet.

Men nu måste vi hem och dumpa lamporna, ikväll är det ju fest!

Vid den första fullmånen efter det kinesiska nyåret sjösätter vietnameserna små färgglada papperslyktor och önskar sig ett lyckosamt år. Här är två tvillingar som säljer lyktor. De var kanske 7 år och inte särskilt koncentrerade på att sälja, vilket var bra tycker vi. Men deras mamma var ganska irriterad. 

Hela gamla stan släcktes ner och endast gångtrafik var tillåten.
 

Här ser ni bron vi cyklade över för att köpa lampor tidigare under dagen.

Lyktor som sjösatts.

Det är viktigt att äta och dricka. Här friterade bläckfiskringar och en passionsfrukts-cocktail.

På väg till en ny restaurang. Det är trevligt att äta förrätt på ett ställe och huvudrätt på ett annat.

På vägen hem kände vi oss vilda och gjorde vi var sin tatuering. "Den kommer sitta i fem månader!" Morgonen efter hade mitt ankare fastnat på lakanet istället för på axeln :-) Lika bra kanske.

Malle valde en text. Oklart vad det står, men tatueraren trodde det var thailändska. :-) Det avgjorde i alla fall vart vi ska åka härnäst.

Morgonen efter var det dags för en första provning av kläderna hos skräddaren.

Kostymen passar ganska bra. Lite trångt... lägg ut, lägg ut!

Malle gör en första provning av en av sin klänningar.

På eftermiddagen tog vi en matlagningskurs. Det hela började med en tur på marknaden med Mr. Hoe där vi köpte ingredienser till de rätter vi önskat lära oss.

Bambuskott är mycket större än jag trott.

Hoe och jag diskuterar passionsfruktspriser. Här kostar de mellan 0.5 och 1 dollar per kilo. Han trodde inte det var sant att vi berättade att vi i Sverige betalar 1-2 dollar styck hemma, och att de då är hälften så stora.

Det här är en bananblomma. Capish?

Som strimlas och används i matlagning.

Det här ska bli fyra rätter.

Malle krossar färska kryddor med "the boyfriend". 

Vinna var pedagogisk och effektiv... 

...samtidigt som hon och Malle sjöng oss igenom alla 90-tals hits.

Stoppa ner ätpinnarna i oljan för att se om det är varmt nog.
 Små bubblor - för kallt. Stora bubblor = bra!

Det går undan.

Men det är kul!

Varje gång en ny ingrediens presenterades skulle vi sjunga "Hello xxx"

Det är viktigt att dekorera snyggt när allt är klart också!

                                                     

Malle får klartecken att det går att börja provsmaka!

Då kör vi!

Pho med tofu! 

Aubergine i lergryta.

Veggie curry.

Räkor i sweet chili lime. 

På kvällen rullade vi (cyklarna behövdes knappt) tillbaka till Bibi för att ordna det sista med våra kläder. Allt var klart och de hjälpte oss dessutom, att gratis sy in en klänning som Malle köpt i Ghana samt laga ett av våra silkes-reselakan. Bibi blev mycket imponerad av våra reselakan som har över tolv år på nacken. 

Min kostym.

Vi hade sytt upp flera plagg OCH köpt tre stora lampor. Det fanns bara en sak att göra - ringa posten! Helt makalös service i Vietnam. Ett samtal klockan 19.30 och tjugo minuter senare går en posttjänstekvinna av sin moped och promenerar in med en kartong och en våg under armen. Allt vi behövde göra var att skriva upp det vi lade ner. Vi försäkrade också paketet för ca 10 USD, vilket innebär att om något är trasigt eller om paketet inte kommer fram ersätter Vietnamesiska posten allt. 

          Hon hade till och med sig frimärken till våra vykort.

Ett altare tillägnat VISA och Mastercard? Kanske passande...

En kväll tog Malle med mig på en överraskning. Det hela började med ett fotbad i ingefära och citrongräs och slutade med 1,5 h massage på ett spa. Väldigt skönt och jag fick träningsvärk efteråt.

Vilken soppa!